EcoTour Sweden

- I underbart sommarväder genomfördes årets träff – fina paddlingsdagar under sista helgen i augusti. Många kajakister  från när och fjärran strålade samman intill den lilla kustfiskebyn Stocken på Orusts västra sida. Här fanns som vanligt många olika typer av kajaker och i olika material; glasfiber, polyeten , plywood och epoxibehandlade träkajaker.

Mycket folk och många tält.

Till vänster "Black Pearl" i plywood och t h "Njord" i epoxibehandlad gran - båda från Petruskajak.

- Det fanns många möjligheter att testa olika kajaker och diskutera med “fantaster” av olika slag. Grönlandspaddling verkar öka i omfattning .  Björn Thomasson var som vanligt på plats – och hade fullbokade kurser i konsten att paddla på grönländskt vis.

- I närområdet runt Stocken finns en fantastiskt omväxlande arkipelag. Första dagen hade vi siktet inställt på ta oss till Vallerö och Käringön. I strålande solsken och en svag västan i våra ansikten gick färden genom trånga passager och öppna vatten utmed Härmanös södra del.

Vi lämnar Stocken med siktet inställt på Härmanö huvud

Ett segelfartyg korsar vår färd.

- Vi kryssar oss fram mellan mängder av holmar och skär strax söder och intill södra delen av Härmanö – söker oss in i ett “virrvarr” av små kobbar och skär sista biten fram mot Härmanö huvud – där det öppna havet tar vid.

Ut mot Härmanö huvud.

"Läcker" skärgård - som gjord för paddling -innanför Härmanö huvud.

- Ut på öppna vidder vid Härmanö huvud för att känna på storhavets puls. Tillbaka i lätt surf  in mot Vallerös underbara sandbottnar och sandstränder – på öns “skyddade” ostsida. Vidare gick färden sedan mot Käringön.

Trång passage mellan Tornö och Vallerö.

“Om du vill uppleva ett typiskt fiskesamhälle så skall du besöka Käringön. Till Käringön (som alltså inte stavas “Kärringön”) åker du med personfärja från Hälleviksstrand på västra Orust. Namnet kommer av ett sjömärke som kallas “Käring”. Här bor cirka 130 personer året runt. 180 av öns 200 hus är byggda före år 1920. 60 % av husen är idag fritidsfastigheter. På Käringön finns inga gatunamn. Varje hus har istället fått ett nummer och numret fungerar som adress.”

Käringön - vy från Vedholmen.

- Efter “fikarast” på Vedholmen återvände vi till Stocken via ett otal passager i ett gytter av kobbar och skär innanför Vallerö.

Vind- och vågskyddad skärgård innanför Vallerö.

- Tillbaka vid Stocken igen – laddade vi om för kvällsmiddag och föredrag på Tofta Gård . Middagen serveras i en “lätt” ombyggd ladugård och som idag används för konferenser och liknande. Maten smakade superbt efter dagens övningar. Efteråt var det en intressant och lärorik bildvisning och föredrag om en tuff paddling i farofyllda vatten i Patagonien.

Dag 2 Följde vi med “Karlstads Långfärdspaddlarklubb” på en kort paddling till Gullholmen .

Karlstad Långfärdspaddlare

Vänerpaddlare vid Råön

“Gullholmen är ett av västkustens äldre fiskelägen. Under de stora sillperioderna på 1700- och 1800-talen växte samhället på ön och konservfabrik, salteri och segelmakeri tillkom. Man började använda kuttrar för fiske och fraktfart, vilket både skapade arbetstillfällen och gjorde Gullholmen till ett skeppar- och fiskesamhälle.“

Överfallsväder vid Härmanös norra ände.

- Ja det finns mycket att se och uppleva i farvattnen kring Orust – detta är bara en mycket liten del av allt det fina som väntar besökaren.

- Vi återkommer gärna igen till nästa års Stockenträff.

- Glöm inte att anmäla Er till Orust Runt 2011 – en utmaning utöver det vanliga!

- Pingstafton – lördag eftermiddag  – klockan är två – ett nära spegelblankt hav möter paddlaren på väg ut ibland kobbar och skär. Solen står högt – lite beslöjad bakom tunna skyar – sprider värme och kraftfullt ljus över allt. En svag dyning rullar mot runda granitklippor i yttre havsbandet – ger ett behagligt bakgrundsbrus – när jag sakta glider fram i kajaken. Är på väg någonstans i detta virr varr av öar, holmar och skär. Det karga klipplandskapet ger ett livlöst intryck på håll.

Bland kobbar och skär

- En ejderkull dyker plötsligt upp på behörigt avstånd – den första för mig i år – jag räknar till 9 st ungar – som “klistrade” vid mamman skyndar sin väg bort från mig. En stund senare dyker plötsligt turens första knubbsäl upp – tittar nyfiket och försvinner lika fort som den kommit.

"Reningsprocessen" i gång.

- Under mig i det grönaktiga vattnet är maneterna igång för fullt i att filtrera fram småpartiklar (plankton) i det något grumliga vattnet. Det starka solljuset sätter fart på algblomningen av växtplankton till nytta för hela näringskedjan – vidare mat till djurplankton och större organsimer som maneter och fiskar. Ett gäng tärnor möter mig skriande när jag kommer “för nära” en kobbe – där de troligen häckar. Jag håller ut och ser att de snabbt övergår till att jaga småsill över vattenytorna igen.

- När jag rundar holmen Getryggens nordända – stöter jag plötsligt på ostsidan på en inklämd och myckert vackert belägen sandvik.  Det känns varmt i kroppen efter paddlingen och en varm nästan stekande sol. Frestande med ett bad!

Getryggen - fin landningsplats.

- Temperaturen i ytvattnet är dock inte särskilt imponerande  – 12-15 grader beroende var man befinner sig – innerskärgård varmare och kallare ju längre ut i skärgården man kommer. (Man kyls snabbt ner om man råkar ut för ett ofrivilligt bad).  – En kort och kontrollerad  avsvalkning – kan göra gott.  Ändrade kurs igen ut mot de stora vidderna i väst. Lockad av spännande klippformationer i väster – lades kursen om mot Bogen och Bogsmäckarna.

Smyghålet vid Bogen

- Vilken otroligt härlig pingstafton – nästa ensam i en av våra mest kända skärgårdar – fantastiskt! Skulle vilja säga att den bästa tiden för paddling är här och nu – “Försommar drömpaddling i Bohusläns skärgårdar”- var dock observant på fågelskyddsområden – dvs håll noga ut från känsliga områden. Likaså är hösten mycket intressant – då är vattnet redan uppvärmt och håller sig bra (badvänligt) oftast långt in i september. Man behöver inte trängas med folk och risken att bli överkörd av snabba motorbåtar är betydligt mindre. Ingen störande trafik utan man kan njuta fullt ut av naturens egenljud. Fjällbacka skärgård bjuder på stor variation – kuperad och av istiden skulpterad i fantastiska former – runda granithällar – ofta branta och glacialslipade sydvästvända branter. I dalgångarna – klevarna – finns oftast en variationsrik flora att studera.  -Landhöjningen har skapat många fina och mycket artrika skalgrusängar och stränder. Min färd går vidare utmed ön Sandryggens mycket branta och imponerande västsida.

Utmed Sandryggens västsida.

- Havet är nu närmast kav lugnt – en svag dyning – rullar in över låga skär.  Långt borta i sydväst vid Väderöfjordens rand skymtar jag nu Vedholmen – en nära nog paradisisk vacker skalsandsvik ligger här i lä för hårda väst- och sydvästvindar.

Vedholmen någonstans till höger i fjärran

- Efter en knapp kilometer är jag framme i den kristallklara skalgrusviken. Perfekt att få en paus här. Bra utgångsställe för paddling över till Väderöarna (utmärkt för tältning).

Skalsand vid Vedholmen

- En välbehövlig vila – intressant flora att studera – om man tar sig tid!

Trift "Strandpiltar" - karaktärsväxt i klippornas rike.

- Återfärden tillbaka till Heestrand gick i det yttre havsbandet med kurs på Saltskärs Käring och in till min utgångspunkt kajakboden i Heestrand.

Vacker pegmatitgång på Hornös nordvästsida.