- På det nya årets andra dag – sökte sig fem västkustbor österut i letandet efter den “perfekta” isen. Enligt tidigare israpporter om kanonis vid Laxhall, Brommösund och kanske möjlighet att ta sig till Djuröarkipelagen – långt, långt ut i Värmlandssjön(; Djuröarkipelagen sägs vara en av landets mest avlägsna/isolerade skärgårdsområden.) – bestämde vi oss att göra ett landningsförsök – passa på tillfället – “is är färskvara”.
- I strålande väder och klar sikt mot Kinnekulle i fjärran – sökte vi oss isväg ut på de enorma vänerhavsvidderna. “Landet” tycktes ligga för våra fötter. Efter rundning av Smörhättans fyr på Brommö:s sydspets tog vi sikte nordvästvart mot en svagt tecknande öremsa vid horisonten.
- En nordvästlig frisk vind höll oss tillbaka i ivern att nå fjärran mål. Vi pausade och gled runt på den magnifika isspegeln. Tog nya stakningstag och finisen övergick snart i vrakisbälten och råkar.
- Snart nådde vi fram till gungande isrand och utblick över öppen sjö i uppror och långt borta i horisonten “svävade” en öräcka på vågor. Åter vi for – nu i härlig medvindsfart tillbaka över vidunderligt svartis- och marmorgolv – kryssande mellan flakis och “hoppande” över lätt passerbara råkar och sprickzoner. Smörhättans fyr visar oss vägen tillbaka och vi tar en välbehövlig rast i lä och solsken. Ja is – är sannerligen färskvara – för bara ett par dagar sedan låg det fast is ut till Djurö – men en nordvästlig storm hade sopat isrent i det nära sex kilometer breda “sundet mellan öarna”.
- Efter stärkande paus i vintersol och hela “ishavet” mot Kinnekulle i vårt blickfång – gav vi oss åter hän. I stark medvind vi åter for men nu mot hägrande mål i sydväst.
- Kilometer efter kilometer skatade vi mot oändligheten. Men allt har ju ett slut…..
- I packisen tog det tvärstopp…….
- Omväxling förnöjer… eller?
- Nog med omväxling – åter ut på drömis….
Nöjda efter en otrolig skridskodag är vi åter vid Laxhall.
